Jag var precis på väg att boka biljetter till Joanna Newsoms konsert på Chinateatern i april, men insåg att man bara kunde köpa direkt - inte boka. Så jag väntar med det tills jag hittat någon som vill gå med mig. Annars verkade jag ha fått platser på första raden i mitten. Sällan man får “så bra” platser på en konsert. Fast frågan är hur bra just längst fram i mitten egentligen är. Ibland får man bättre ljudbild om man befinner sig längre bort från scenen.

Josefine - vad sägs? Konsert i Stockholm i april?

Igår hade vi julfest och var ut till kontoret i Bromma för mat, pingis och karaoke. Det var en klassisk vimla-på-kontoret-fest och så snart maten var uppäten och undanplockad var det tre rum som gällde;
Köket - för stilla småprat.
Pingisrummet - rundpingis! Inget annat.
Karaokerummet - skrål.

Varken pingis eller karaoke är något som jag brukar ägna mig åt, men igår “slog jag ut håret” (som min chef brukar säga) och testade båda grejerna efter några timmars försiktig iakttagning. Jag lyckades vinna en omgång pingis (av enbart två), men karaoken var den som till slut lockade mig mest. Först kring halv fem imorse (!) klingade den sista låten ut och vi är många idag som går med lätt rossliga halsar.

Det som överraskade mig var hur rösten efter ett par timmar faktiskt mjuknade och tillät mig både ta i mer och högre. Jättetrevligt att upptäcka efter mer än tio år av icke aktivt sångliv - rösten bär om jag bara väcker den. (En andra överraskning var hur oblyg jag har blivit - att jag faktiskt ställer mig och sjunger så där inför andra, människor som jag inte ens känner särskilt bra.)

Tre bra karaoke-låtar för Sabina:
Heaven on Earth med Belinda Carlisle (Shit vad rolig den var att sjunga i duett med Johan!)
Eternal Flame med Bangles (De får faktiskt skylla sig själv som valde den åt mig och Cissi, jag kan den för bra för att inte spela ut helt.)
Overload med Sugababes (Cool duett med Anders!)

Nu har jag två fina biljetter liggande på bordet bredvid mig, för på lördags ska jag mingla till musikfilmsfestivalen Popcorn för att se film av och lyssna på Saint Etienne.

Saint Etienne visar sina filmer för oss, sit back and enjoy: Kortfilmer om härligt sunkiga Londonkaféer, en film om Olympiadområdet i samma stad, med mera.

Saint Etienne är popgruppen som plötsligt har inkluderat film i sitt arbete. Såg filmen Finisterre för några år sedan på just Popcornfestivalen. Det är som en musikvideo för hela albumet för samma namn, fast samtidigt så mycket mer. Ska bli kul att se vad det blir på lördag.

ps. Dessutom fick jag biljett nr 27!

Igår blev det överraskningskonsert på en fest jag var på. När middagen var undanplockad hoppade Atomic Swing fram på scenen.
De släppte nytt album i somras, men tydligen är det många som har missat det för det allmänna sorlet i salongen var just “Oj, finns de fortfarande?”

Det var inte bara konsert igår, det var även direktsändning i P5 Radio Stockholm.

Golbang var lika bra som sist, men publiken var mångt mycket bättre på Kulturhuset för en månad sedan. Igår satt de flesta stilla på sina stolar bara klappade takten medan vårt lilla tjejgäng stod längst bak och dansade. Några fler gjorde oss dock sällskap mot slutet av konserten.

Golbang spelar musik som man absolut inte ska stå still till. Det är rytm, takt, rytm igen och lek mellan instrumenten. Alla musikerna är suveräna och sångaren Rostam Mirlashari binder ihop dem med sin röst.

40 minuter in på konserten kommer dock en lång och närmast magisk låt som totalt bryter av från konsertens övriga låtar. Den svenska folkmusiken får större plats i låten, som jag tyvärr missade namnet på, och mixen av orientaliskt och skandinaviskt är otroligt tydlig. Publikens total tystnad och koncentration talade sitt eget språk. *gåshus*

Närmaste månaden kan ni lyssna på konserten på sr.se.

Jag vet aldrig vart jag ska ta vägen eller göra när andra sjunger Ja må hon leva för mig. Ska jag möta blickar, titta i bordet/golvet, eller bara le och se dum ut?

Igår var det extra många på kontoret och ovanligt många killar, ett helt nytt gäng som är nya i företaget. Och vilken manskör det blev, så de tog i! De killarna kunde sjunga! Så nu har vi sagt att om de kommer över och går luciatåg för oss i december så lovar vi rejäl luciafika.

Woaw. Snygga karlar som sjunger bra är alltid ett välkommet inslag, oavsett om det är vardag eller födelsedag.

I fredags hamnade jag helt oplanerat på Kulturhusnatten i Stockholm. Sist ut på scen högst upp i Kulturhuset spelade Golbang och precis som Angelica på Magdansbloggen så gillade jag deras framträdande otroligt mycket.

Därför kändes det rätt naturligt att i söndags låna med sig en skiva hem från biblioteket. Men ack sådan skillnad. Visst känner jag igen melodierna och svänget - men Golbang gör sig absolut bättre live. Skivan Song of praise… är visserligen sex år gammal, men det känns lite hemmastudio med typiskt keyboardsound och inte särskilt mycket djup i varken sångröst eller instrument.

Nej, jag siktar in mig på Nalen den 15:e november istället. Mycket roligare.

Jo, klart det är it-snubbar på plats på it-branschens egen rockgala: eBiz Rock, men det kändes som en helt vanlig fest/konsertkväll. När jag anlände hade jag missat 1½ av totalt fem framträdanden, och jag lyssnade nog generellt mer på de jag pratade med än de på scenen. Men kul med ett sånt mixat event; it behöver inte bara vara en massa datorer hela tiden. Och fest kan vara mer än sprit och mat.

Vinnaren av årets tävling känner jag till sedan gymnasiet, redan då var han väldigt engagerad i både konserter och musikaler. När han klev upp på scenen berättade jag för en vän att den låt jag mest förknippar med Jesper från gymnasietiden är låten “Mustang Sally” eftersom han sjöng den så ofta kan kunde. Desto roligare blev det då en av låtarna han framförde i onsdags på eBiz Rock var just “Mustang Sally”…

Mitt i all yra över att nästa års melodifestivalslåtar har utsetts så dyker det upp en alternativfestival som jag aldrig hört talas om tidigare: Liet - Lavlut

Det är en europeisk minoritetssångfestival och detta blir för fjärde gången, tidigare har den arrangerats i Nederländerna men i år blir det Östersund som står som festivalvärd. Låtar kommer att framföras på bland annat gaeliska, baskiska, romani chib, manx-gaeliska, galiciska, votiska, frisiska och furlanska.

Johan Kitti och Ellen Sara Bähr samt folkmusikgruppen Jord framför de två “svenska” bidragen - men de sjunger på samiska respektive meänkieli.

Festivalen sänds direkt i P2 Live lördagen den 14 oktober kl 19.00-21.30.

Ja, wow. Det är ett under att jag kan gå idag så som jag har dansat.

Vid fem-tiden igår var jag på plats vid Street i Stockholm för att förmingla, äta lite middag och se showgruppen Layali uppträda. Och vid 18.00 var det dags för konsert med Gawaher.

Ack, så sorligt tomt det var i tältet. Jag skämdes nästan för hur få det var som hade tagit sig dit. Men musik och dans blev det ändå. Sudansk-egyptiska Gawaher är absolut en speciell och nära artist, större delen av konserten spenderade hon nere på en liten mini-catwalk på golvet hos oss i publiken och hela tiden bjöd hon upp folk ur publiken för att dansa för henne och för oss andra. Riktigt roligt, en närkontakt som man sällan ser i konsertsammanhang.

Och dansa gjorde jag hela konserten genom - stå still var inte ett val.

Sedan blev det bara en timmes paus innan det återigen var dags att mingla in i konserttältet för att lyssna på (och dansa till!) Hisham Abbas - och genast var det mer drag i publiken. Låtarna fungerade bra mycket bättre live än Gawahers och även om konserten inte alls kändes lika personlig och intim så var det desto mer “röj”.

Och dansa gjorde jag hela konserten genom - stå still var inte ett val.

Visst låter det som om två konserter borde vara tillräckligt för en kväll? Men icke. Josefine är nog inte förvånad, visst självklart var jag efteråt tvungen att studsa in på Re:Orient Club på Street. Och där blev det ytterligare två timmars dans, studs och dans till härligt musik från mellanöstern.

Stå still var inte ett val.

Lördagkvällen på Street goes Middle East var otroligt trevlig, en riktig energikick.